MKC svarar på Botkyrkamoderaternas utspel i Aftonbladet debatt, 12 dec 2016

MKC svarar på Botkyrkamoderaternas utspel i Aftonbladet debatt, 12 dec 2016

Botkyrkamoderaterna Jimmy Baker och Willy Viitala skriver i en debattartikel (Aftonbladet 12/12 2016) att kommunens rödgröna majoritet vill börja dela upp människor i raser. De förfasar sig över storstadvänsterns fokusering vid hudfärg och talet om vithetsnormer och att vissa människor skulle vara rasifierade.
(I Aftonbladet 14/12 2016 kan du läsa MKCs nedkortade replik, här följer vår längre.) Botkyrka kommun påstås slösa medborgarnas skattepengar på stiftelsen Mångkulturellt centrum – MKC ”som förefaller tidvis att fungera som den extrema vänsterns tankesmedja”. Debattörerna ställer frågan hur det interkulturella samhällsbygget egentligen kan förenas med att attackera majoritetsbefolkningen – utifrån deras vita hudfärg. De slår fast att ”det identitetspolitiska experimentet” bryter ner vårt samhälle inifrån, skapar konflikter vi inte tidigare haft eller jobbat bort, ställer grupper mot varandra och cementerar utanförskap.

MKC:s forskare har nyligen beviljats Vetenskapsrådets medel för forskning om rasism. MKC ska tillsammans med referensgrupper ur civilsamhället, forskare vid Uppsala universitet, Södertörns högskola och Brottsförebyggande rådet – BRÅ undersöka hur vi på bästa sätt kan samla underlag för att belysa ojämlikheter i samhället. Insamlad erfarenhet och kunskap som visar på ojämlikheter kallas jämlikhetsdata. Exempel på jämlikhetsdata är könsuppdelad inkomststatistik eller könsuppdelad redovisning av personal i en verksamhetsberättelse. Sådan information är användbar som underlag för jämställdhetsarbetet. Det saknas tyvärr svensk forskning om hur också andra dimensioner av ojämlikheter i samhället kan synliggöras på ett etiskt försvarbart och konstruktivt sätt. Botkyrka kommun prövar sedan en tid tillbaka att samla kunskap om befolkningens erfarenheter av diskriminering på olika grunder som de själva får ange i en anonym medborgarundersökning.

Det är denna pilotverksamhet som Jimmy Baker och Willy Viitala omtalar som de rödgrönas önskan om att dela in människor i raser. De är som politiker förstås fullt medvetna om att så inte är fallet, då båda genom sina förtroendeposter är insatta i MKC:s pågående forskning och Botkyrka kommuns praktik. Till saken hör att Viitala intill sin nyliga avgång har varit vice ordförande i MKC:s styrelse och följt verksamheten på djupet under flera år. Desto mer anmärkningsvärt att Viitala väljer politiskt spel och vilseledande retorik framför att stå upp för den kunskapsorganisation han haft i uppdrag att företräda.

MKC forskar om och arbetar pedagogiskt med rasism och rasismens effekter. Centret är en öppen och demokratisk kunskapsorganisation som lyssnar när personer och organisationer delar med sig av erfarenheter. I MKC:s uppdrag ingår att arrangera och bjuda in till öppna forum för och med lokalsamhället och den bredare allmänheten. MKC arbetar ofta med kulturen och konsten som verktyg. Bland annat möter vi då företrädare för nya sociala rörelser.

Människor som själva formerar sig utifrån egna intressen och erfarenheter gör så oavsett vår inbjudan. Ibland delar de intressen, ibland står de i motsats till varandra och ibland är de överlappande. Att formera sig politiskt runt intressen och delade erfarenheter skulle kunna benämnas som identitetspolitik. Det är något vi alla sysslar med, även människor som rasifieras som vita.

Ingen människa vill bli sedd enbart utifrån sin hudfärg, men i samhället sker dagligen diskriminering utifrån just hudfärg och vi måste erkänna att det skapar ett ojämlikt samhälle. Baker och Viitala anser att det här sättet att tänka bryter ner samhället inifrån. Istället efterfrågar de ett ”Sverige där alla oavsett hudfärg eller etnicitet, står upp för samhällskontraktet och först gör sin plikt innan man kan kräva sin rätt”.

Vill de båda debattörerna alltså påskina att människor som genom att organisera sig utifrån sina gemensamma intressen och erfarenheter av underordning inte gör rätt för sig? Och på vilket vis står de nya sociala rörelsernas önskan att synliggöra ojämlikheter, i motsats till idealen ”jämställdhet mellan man och kvinna, att göra rätt för sig genom att arbeta och betala skatt, respektera demokratin och rättsstaten, samt hysa tolerans för andra”?

Baker och Viitala undrar vidare hur det interkulturella samhällsbygget egentligen hänger ihop med att attackera majoritetsbefolkningen – utifrån deras vita hudfärg. MKC:s hållning är att det interkulturella samhällsbygget utgörs av gemensamma golv där alla har rätt att få göra sina röster hörda och där förhandling sker på så jämlika villkor som möjligt. Synliggörandet av majoritetsbefolkningens fördelar och livschanser i relation till minoriteternas är en del av en sådan dialog. Det är inte så att nya sociala rörelser, MKC:s arbete eller insamling av jämlikhetsdata i kommunen häller bränsle på samhällskonflikter vi aldrig haft eller arbetat bort. Istället sätter vi kunskapsljuset på konflikter som funnits där hela tiden men som hitintills inte uppfattats som politiska.

Leif Magnusson, Verksamhetschef MKC

 

Dela:
Mångkulturellt centrum

Mångkulturellt centrum