Efter högskolan började jag arbeta som lärare i en liten stad i södra Tyskland. Det är en vacker stad med historisk arkitektur och gamla traditioner. Där träffade jag min svenske man. Han beslöt sig för att stanna kvar i Tyskland för min skull. Efter fyra år flyttade jag till Berlin och började arbeta. Andes och jag gifte oss 2006 och samma år föddes vår son. I mars 2008 flyttade vi till Sverige och Anders började jobba på Scania.
—
Jag längtar till mina föräldrar och vänner i Tyskland, men jag har det bra i Sverige. Här har jag träffat nya kompisar. Jag har flyttat många gånger i mitt liv och det är inte svårt för mig att lära känna nya människor. Min son går på dagis här och trivs mycket bra. Han pratar tyska med mig och svenska med sin pappa. Han lär sig väldigt snabbt och tycker om sin nya värld.
Om man frågar mig vilken nationalitet jag har, så vet jag inte det. Jag är inte lika ordentlig som tyskarna, jag är inte lika driftig som polackerna och jag är inte lika bra på att diskutera problem som svenskarna. Jag tror jag har en liten del från varje. Jag är en europé.