De senaste dagarna har många diskuterat jämlikhetsstatistik under hashtaggen #vitabolag i samband med SVT:s granskning av vita och icke-vita styrelseledamöter i landets största privata och offentliga bolag. MKC vill med detta inlägg belysa ett antal olika exempel i form av rapporter och projekt där forskare vid MKC rekommenderar införandet av jämlikhetsstatistik som ett sätt att arbeta mer effektivt med inkludering och jämlikhet.
I rapporten Osmos, Inkluderingsprocesser i kulturlivet från 2011, som genomfördes på uppdrag av Kulturdepartementet, undersökte Nina Edström och Charlotte Hyltén-Cavallius vilka effekter som satsningen Mångkulturåret (2006) hade haft på de offentligt finansierade kulturinstitutionernas organisation, produktion och publikarbete. Rapporten visar att inte mycket hade hänt utifrån kategorierna ras och etnicitet sedan 2006. Edström och Hyltén-Cavallius konstaterade att för att skapa ett bra underlag för utvecklingsarbete måste institutionerna kartlägga personalens sammansättning med hjälp av principerna frivillighet, självskattning och självidentifikation i förhållande till diskrimineringsgrunderna. Grundläggande för att kunna nå förändring är dock att det måste finnas en strategi från ledningen och att mångfaldsfrågan måste in i budget. Förändringsarbetet måste också upplevas som ett verkligt behov i personalgruppen. Rapporten går att beställa via vår webshop.
Afrofobirapporten eller Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige, lämnades till Arbetsmarknadsdepartementet och integrationsminister Erik Ullenhag 2014. Arbetet med kunskapsöversikten leddes av Tobias Hübinette och en av rekommendationerna berör just jämlikhetsdata: ”En rekommendation rör SCB, kommuner och andra myndigheter som för och använder sig av befolkningsstatistik. Idag är det inte möjligt att utläsa i SCB:s offentliga befolkningsstatistik hur hela gruppen afrosvenskars situation ser ut. Statistiken behandlar främst de som är födda i Afrika alternativt de som är födda i subsahariska Afrika, och grupperna inrikes födda med två föräldrar födda i Afrika liksom adopterade och blandade utelämnas ofta helt. En mer differentierad befolkningsstatistik som tar hänsyn till gruppens heterogenitet samtidigt som den är mer inkluderande, och som utformas i dialog med representanter från gruppen själv kommer att ge en mer rättvisande bild av afrosvenskars situation. En sådan typ av statistik används redan i länder som Kanada och Storbritannien och förordas också i DO:s rapport Statistikens roll i arbetet mot diskriminering – en fråga om strategi och trovärdighet .”
Inom Unesco LUCS – Lokalt Unescocenter för samverkan, som bildades 2014, inleds inom kort ett projekt som berör frågan om jämlikhetsstatistik med särskilt fokus på afrosvenskar och svenska muslimer. Pilotprojektet drivs av Unesco LUCS medlemskommun Botkyrka, och MKC bidrar med kunskap. Piloten inleddes i december 2014.
Den 10 mars skrev Tobias Hübinette på Aftonbladets debattsida om sin syn på jämlikhetsstatistik med fokus på ras: ”Den metod som de flesta länder tillämpar kallas jämlikhetsstatistik och bygger på självidentifikation och anonymitet, och uppgifterna samlas in via frågeformulär…. Redan på 1990-talet var Sverige en pionjär vad gäller att utveckla jämställdhetsstatistik, siffror uppdelade på kvinnor och män, och att göra detta till ett lagstadgat krav och en samhällelig norm… De landvinningar som har ägt rum vad gäller att åtgärda underrepresentation på basis av kön hade aldrig kunnat åstadkommas utan den jämställdhetsstatistik som infördes på 1990-talet… Så i stället för att slå ned på de journalister och forskare som trots allt försöker att räkna andelen vita och icke-vita inom olika sammanhang är det i stället hög tid att arbeta för införandet av jämlikhetsstatistik i Sverige. Det är det enda instrument som kan leda till ett jämlikt samhälle för alla befolkningskategorier i samhället utifrån de lagstadgade diskrimineringsgrunderna.”
