Sverige har, i högre grad än många andra länder, lyckats minska skillnaden mellan olika sociala klasser och mellan män och kvinnor. Detta har uppnåtts under en relativt kort tid, som inte sträcker sig längre tillbaka än till andra världskriget. För att bevisa detta påstående behöver vi varken presentera sida upp och sida ner av jämförande statistik eller stödja oss på mängder av forskarrapporter. Det räcker med att hänvisa till det faktum att Sverige i båda dessa avseenden framhålls som ett framgångsrikt exempel, i globalt och europeiskt perspektiv.
I kontrast till vad som är fallet med klass- och genusskillnader har Sverige inte lyckats särskilt bra med att minska skillnaderna mellan personer med svensk bakgrund och personer med utländsk bakgrund. Inte heller för att understödja detta påstående behöver vi presentera mängder av jämförande statistik eller ge någon omfattande forskningsöversikt. Det räcker med att hänvisa till de senaste statliga utredningarna.
Denna artikel syftar till att formulera en relevant hypotes – baserad på existerande teorier, empirisk forskning och mina egna erfarenheter – möjlig att pröva med framtida undersökningar. Denna hypotes är att ”den minskning av klass- och genusskillnader i Sverige, som är ett positivt resultat av det så kallade folkhemmet, inte omfattar invandrade grupper utan tvärtom verkar mot dessa grupper, alla offentliga satsningar till trots.”
Läs hela kapitlet här.
